Ja nu är jag på lediga sidan igen som alla fredagar. Vad nu det ska vara bra för! Hade hellre jobbat och fått övertidsbetalning, ärligt talat, men si det går inte för sig.
Snön smälter bort, vägarna och även gräsmattor och allt blir is och så vatten på, det är helt hopplöst att gå ute. Nu har det ju smält bort det mesta på vägarna men på min lilla väg härute är inte så mycket trafik så det är fortfarande besvärligt. I tisdags var det så halt att Dalatrafik och kommun i samråd drog in alla skolbussar... flera bilar och bussar hamnade i diken lite överallt.
Och jag måste säga att jag tycker sparsamheten har nått och passerat rimlighetens nivå... här används inte sand när man halkbekämpar, utan grus. Vasst sådant. Upp till 1 cm i storlek. Detta grus har orsakat många punkor på cyklar och moppar... och halkar man och landar på gruset blir det rejäla sår. Ola har fula ärr av stenarna på knäna än efter en vurpa på cykel för 8-9 år sen!
Men vad man nu än sprider ut, så vore det väl smart att just sprida det... ibland ser man en hög här och en hög där, inget emellan, då är det meningen att passerande trafik ska fördela det över vägbanan. Och på andra ställen kör grustraktorn EN vända per väg, och då MITT PÅ. Så bilarna som kör på vägen, oavsett håll, har vänstra hjulen på gruset men inte högra. Är väl tänkt lika där då, att trafiken ska sprida det... men hur har man tänkt då då? Det FINNS faktiskt människor som GÅR. Och CYKLAR. Och om mittersta tredjedelen av vägarna grusas, så finns inte minsta lilla korn på sidorna. Alltså - man har att välja på om man ska gå mitt på vägen, eller halka fram på vattenbelagd is på sidan. Smart tänkt, kommun.... och på den lite större vägen man åker på för att nå min, där finns en trottoar för gångtrafikanter och cyklister. Bra!! - Men... grusas den, eller? Haha, glöm... jag tog en prommis med 2 av barnen häromdagen, utan vagn, är man 3 år kan man faktiskt gå. Men för att vi skulle kunna ta oss fram där, fick barnen lov att klättra sidlänges på räcket längs vägen... medan jag själv försökte balansera på isen bredvid.
Och hur lätt är det att gå med en barnvagn och 4 småttingar på sidan av vägen där det inte sandats ett dugg?? Trots att de håller hårt i vagnen så halkar de en efter en, ramlar i backen och hamnar under vagnen... näe, jag kan inte påstå att jag är nån vintervän!!
Nåväl, igår så hade vi vårt lilla luciatåg med barnen. Alla var friska så det var totalt 13 barn och så vi 3 dagmammor. Vi var ute på Älvudden, där Dalälvarna möts, där finns en fin plats med en utescen. Vi var dit på dagen och övade lite och satte upp lite ljusslingor, la ved i grillröret och flyttade bänkborden till lämplig plats, och sen när alla barn gått hem kom vi 3 dit och tände lyktor och marschaller, dukade fram glögg, varm saft och pepparkakor.
Sen till 18 kom alla barnen, mer eller mindre lusseklädda. Och så mycket folk som kom och tittade och lyssnade, wow!! Föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar... vi smög ner bakom scenen och tassade fram till lussesången, sen följde några fler sånger och ramsor och sen tassade vi tillbaka.
Visst var det en och annan som tappade kronan, ville ha hjälp med nån vante eller inte tordes gå upp på scenen utan mamma och pappa, men vad gör det?! Inte var det många som sjöng heller, och de som gjorde det valde ibland en helt annan sång. Men charmigt var det ju!
Har inga bilder, var för upptagen för att hinna ta nåt kort...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar