Nu hade det gått 4 veckor sen jag var till Hud i Falun, och det var dags för läkaren att ringa upp och meddela provresultaten. Jag blev helt ställd, när hon sa att alla prover var alldeles normala... jag som var så säker på att jag hade Dermatitis Herpetiformis; har ju ALLA symtomen. Märkligt. Jaja, då är jag väl inte glutenintolerant då... men tillbaka på ruta 1.
Det enda proverna visade var att jag har brist på kalium, så jag blev rådd att dricka juice och äta bananer. Jag tycker inte om bananer, måste väl gå att få i sig kalium på andra vägar?
Jag fick cortisontabletter som jag ska ta - högre dos några dagar och sen trappa ner - och så ett återbesök på Hud nån gång nu i mars, denna gång till överläkaren. För de förstår inte varför jag har såna problem... och det har jag också svårt att förstå. Ibland är det bara nån enstaka liten prick jag har, men som igår t ex då var det massor av små prickar som sen växte och flöt ihop till stora sjok. Axlar, armhålor, stråk ner mot ljumskarna... tog mig ett bad och då var ena knät och en bit av benet helt fläckigt också men det försvann utan klåda. Inte är man vacker, och inte är det behagligt. Skönt i alla fall att bli tagen på allvar och att de vill hjälpa till att reda ut problemen.
Det verkar som jag kommer att få in ett till nytt dagbarn snart. Det är kö... främst i en annan del av kommunen men där är fullt, så föräldrarna blir erbjudna plats här istället medan de väntar, så får vi se om de tackar ja eller väntar. Tackar de ja så har jag alltså 6 dagbarn sen.
Idag ska det bli riktigt varmt och soligt, jag tänkte mig ut och gå - har inte motionerat sen jag fick problem med astman i höstas. Visst går man till och från affären och lekparker och så men oftast med barnen och då går det inte fort inte... nån enstaka prommis själv också men jag behöver komma igång ordentligt nu, inte bara strosa utan se det som motion och röra på mig regelbundet. Väntar på att vännen Daniela ska komma hem från Egypten så hon och jag kan dra ut varandra!
Har ju mitt kort på badhuset men har inte simmat eller gått på vattengympa sen i september, när utslagen dök upp. Jag vill gärna och skulle verkligen behöva, men vill samtidigt inte bli uttittad och känna mig ovälkommen med alla sår och blemmor. Står i valet och kvalet om jag ska fortsätta betala eller om jag ska säga upp kortet. Vill ju, men vet inte hur länge jag kommer att se ut så här, och pengarna kan man ju ha roligare för.
Nu ska jag väl försöka komma igång och göra lite nytta, tänkte rensa köket ordentligt och sen får vi se vad det blir. Kanske försöka ta reda på röran i Lisas rum; när hon inte bor här blir det lätt att jag slänger in en massa saker där som jag vill ha undan ;)
Men så konstigt att proverna ät ok då ? Fast egentligen blir jag inte förvånad utan tänker bara- jasså hon också....
SvaraRaderaJag har haft problem med min vänstra maghalva, mera ut åt sidan i ett halvår ungefär. Ett prov visar sig var för högt. Calprotectinet det ska vara under 50 o mitt var första gången 198 o nästa gång över 200....
en koloskopi gjordes, fickor (vilket vi redan visste sen tidigare) annars inget konstigt. En datotomografi gjordes på organen runt omkring, inget alarmerande. Endast en (troligen) taljkörtelcysta (ofarlig) upptäcktes. Å sen bara läggs resten ner o jag vet fortfarande inte vad som felas mig....
Att jag har besvär i sidan som sträcker sig upp under revbenen det bara "glöms bort"....Också på ruta ett igen :(
Så jag förstår precis hur det känns.... men mitt syns ju inte utanpå skinnet bara innuti....
Hopas du blir bättre o får lite mera hjälp iaf.... De har ju inte gett upp ditt problem :)
Ha det gott, kramen....