Oro

Min vän mår inget bra. Hon har haft ont i magen och problem en längre tid, lämnade nyligen prov på VC för att se om hon möjligen var gluten- eller laktosintolerant - med negativa svar. Beskedet var att hon har IBS, dvs en väldigt diffus diagnos, att man har irriterad tarm. Hm...
Hon var bortrest utomlands i 14 dagar och hann lagom hem och få detta besked, vi var ut och gick för 2 veckor sen och senare samma kväll åkte hon till akuten för hon hade så intensiva smärtor i magen. Fick en spruta diklofenak och blev hemskickad med ett "jaså, jaha ja".
2-3 dagar senare var det dags för akuten igen och denna gång blev hon inlagd. Gallsten, konstaterade de men samtidigt var det andra värden som inte var bra så man misstänkte att det var nåt med levern. Hon blev kvar en hel vecka på sjukhuset.
Tog nån dag bara så var det dags igen att åka in akut. Denna gång fick hon stanna över natten, flera prover togs och så skickades hon hem i onsdags, med recept på morfin i handen.
Jaha... jag var där igår torsdag och hälsade på en stund, då var det rätt OK och hon var glad även om magen gjorde ont. Inatt har hon haft ett helvete. Vanliga diklofenak hjälpte inte så hon tog till sina Spasmofen - och började skaka och fick andnöd och panik.
Nu har hon ringt läkaren och fått utskrivet Ketogan istället som hon varit till stan och hämtat; det är ju starka grejer... och så ska karln iväg och jobba inatt så hon skulle bli ensam i det ensliga lilla huset. Nu har hon ringt till mig och gråtit och frågat om jag skulle kunna sova hos henne så hon slipper vara ensam... självklart ställer man väl upp om det är så, och visst får hon gärna komma hit och sova också. Lisa kommer ju ikväll och det är ju lite trist att inte vara hemma då, såklart. Men jag tycker ju egentligen att kompisens karl borde antingen stanna hemma hos henne, eller att de åker in akut - igen. För så länge smärtorna inte är hanterbara hemma och diagnos ställd borde hon få vara kvar på sjukhuset.