Så brukade nån äldre släkting uttrycka det när någon hade mer än en krämpa. Och det är mycket nu... både i mun och annat.
I torsdags em ringde de från folktandvården och sa att tandläkaren blivit sjuk och gått hem så de fick lov att lämna återbud till den tid jag väntat på i över 3 månader. Alltså skulle det dröja ytterligare en tid innan någon kunde kontrollera den tand jag bet sönder i fredags och avgöra hur den ska behandlas. Problemet var bara att nästa lediga fredagstid som fanns var den 24 augusti. 3 månader till med konstaterade trasiga tänder... ju längre en trasig tand är oåtgärdad desto större risk att den blir ännu sämre. Det vet jag ju, den tand jag fick laga i mars hade varit utan plomb länge och trots att jag sköter tandhygienen hade det blivit karies i botten av hålet, och inflammerat, så den måste först behandlas med antibiotika i 3 mån och sen lagas. Kostnad ca 1600.
Nu har jag ringt en privat i Borlänge och bokat tid. Tyvärr jobbar hon bara varannan fredag, och jag kan ju bara fredagar... så det dröjer ändå till 15 juni. Men det är otrolig skillnad mot 24 augusti.
Häromdagen ringde jag till Hud i Falun för att rådgöra. Dels hade jag senaste veckan fått ett antal nya utslag, av den typen som kliar konstigt och aldrig läker... och när de väl gör det lämnar de rödbruna märken som tar många månader på sig att blekna. De har poppat upp på nya ställen. Har ju fått cortison 4 att smörja med, men den tar man ju bara just på prickarna eftersom den är så start, så kommer nya intill.
Dessutom kom den sorten jag hittills i över 20 år enbart haft på skuldran, på nytt ställe på kroppen och då blir jag lite bekymrad. Ska jag behöva dras med 3 olika sorters hudutslag både här och där över hela kroppen?!
Nässelutslagen har jag fått rätt bra bukt med, tar Loratadin varje dag. Och kommer det utslag ändå så har jag både möjlighet att öka dosen från 1 till 4 dagligen och så har jag Inside 1-2 att ta till, de i kombination hjälper bra. Och så har jag ju Atarax mot klådan.
Så jag fick tid redan igår, 3 dagar efter att jag ringde. Läkaren tog ett 3e prov för DH - både hon och jag tror ju att det är det. Jag har den sortens utslag som sitter precis på de typiska platserna. De läker sakta och lämnar spår. Hennes dotter har den dessutom så hon om någon borde ju känna igen dem.
Tog även prov på den nya sorten för att ta reda på vad det kan vara.
Jag berättade även hur jag mår i övrigt - att magen känns svullen, att jag tappat orken, tycker det är jobbigt att både andas och svälja, blir mätt och uppsvullen av bara lite mat... ja, jag hade skrivit upp precis allt på en lista som jag lämnade över. Sa att eftersom de flesta problemen kom samtidigt så kanske det hörde ihop på nåt vis, och då behöver väl allt tas med i beräkningen.
En fråga som snabbt kom upp var om jag gjort lungröntgen. - Nej... - Då fixar vi det! sa hon, ringde till röntgen och ordnade så jag fick gå dit direkt efter besöket hos henne. Inte bara lungorna utan en hjärt-lung-röntgen. Nästa fråga var: Har de tagit nåt EKG? - Nej... de har lyssnat på lungorna och sagt att det låter bra. Hon såg inte nöjd ut... märkligt att hudläkaren ska vara den som fixar sånt och inte min vanliga läkare på VC.
Sen bad hon mig ställa mig upp och vända mig runt så hon kunde "besiktiga" mig som hon uttryckte det. Och konstaterade - precis som jag själv vet om - att armar och ben är smala medan kroppen däremellan har betydligt mer fett. Och hon frågade om jag blivit tjockare i ansiktet - det har jag ju. Har säkert gått upp 7-8 kg senaste halvåret, men att jag varit tjockare i kroppen och ansiktet har ju varit längre än så. Kommit smygande.
Så utefter det bestämde hon vilka prover som skulle tas, fick med mig en remiss till VC så på tisdag ska jag dit och lämna blod igen. Ett av proverna är kortisol. Min kroppsform gav misstanke att jag har för högt sånt värde.
När jag kom hem googlade jag på högt kortisol och det var ju ganska träffande läsning. De symtom man får av detta är mycket träffande på mig... jag har inte alla symtom men det har man väl sällan. Det som oroar mig är däremot att orsaken till detta oftast är att man under lång tid behandlats med höga doser kortison som medicin, om det inte beror på detta så är orsaken en tumör i hypotenusa, binjurar eller lungor som gör att kortisolet överproduceras.
OK, jag har ju tagit Rhinocort mot nästäppa i 12-13 år - men det är ju inga höga doser... och då börjar ju tankarna snurra. Har jag en tumör i en lunga? Är det därför jag andas så illa och flåsar?
Ja, nu är det alltså bara att vänta på besked. Har jag Dermatitis herpetiformis och dessutom Cushings sjukdom? Eller är det nåt annat? I så fall vad?
Vore ju skönt att få diagnoser, då vet man ju i alla fall hur man ska gå vidare. Är det DH så får man utesluta all gluten, inte minsta spår får finnas, så håller man den sjukdomen i schack. Är det Cushings så får man ta bort ev tumör, kommer det av kortisonanvändning vet jag inte hur man gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar