Vart tar tiden vägen, egentligen?!

Idag är det lördag. Nästa måndag - om 9 dagar - kommer dagbarnen tillbaka och det är vardag igen. Då har redan min semester på 5 veckor gått, och jag har inte hunnit göra ett förbannat något här hemma... utom att dona en aning i trädgården och sköta hemmet som vanligt, men inget extra. Jag bara MÅSTE hinna fixa till förrådet innan det blir vinter igen, så man hittar och kommer åt det som gömmer sig därinne...

Av de 9 dagarna jobbar jag dessutom 6. Idag och en dag i slutet på nästa vecka är det kväll som gäller, 16-21. Resten av dagarna jobbar jag 7-14.30.
Trivs fortfarande väldigt bra med jobbet men erkänner att det känns ovant med restider. Och jag måste tanka bilen mycket oftare än normalt... Det är ju 2,3 mil till Leksand och lika långt tillbaka.

Det gick iaf hur bra som helst med lasarettsbesöket. Det har också framkommit att damen jag skickade iväg med rollator faktiskt har en. Om det var hennes eller ej som hon tog den gången vet jag dock inte, men hon kom tillbaka hem och rollatorn med, så då är det ju ur världen hur som helst ;)

Besöket med Lisa på AF gick både bra och dåligt. Bra för att hon fick den hjälp hon skulle fått för länge sen, dåligt för att nu har de satt in henne i en verksamhet där hon inte alls ska vara bara för att de gav fel hjälp... hon har rätt till A-kassa trots allt men det hade ingen informerat om! Så nu jagar vi hennes arbetsgivare (mamman i familjen) för ett arbetsgivarintyg, utan det behandlar inte alfakassan ens hennes ansökan. Så det är en smula rörigt på den fronten just nu... och än får hon inga pengar!

Det närmar sig också hösttermin för Ola. Han ska gå tekniska programmet i Borlänge, verkar helt nöjd med detta och jag hoppas och tror det ska gå bra. Men det vill ju till att han jobbar på så han hänger med, och inte skippar läxor och hänger framför datorn hela tiden. Det kom inbjudan till "start-up-matte" ett par timmar om dagen veckan innan skolstart, för att repetera och ha lättare att komma igång men tyvärr är han helt emot detta. Jag tycker det är ett tillfälle han verkligen borde ta i akt, så det blir lättare att hänga med, men han är fast i det att på sommarlovet ska han inte gå i skolan.

Så var det ett tag sen...

Tiden bara rasslar iväg här med sommarjobb och det ena och det andra. Kul att byta fokus ett tag men jag känner ju att jag inte har tid för hemmaprojekten som jag tänkt mig - att måla om köket, röja förrådet och vinden, och annat sånt.
Har ett schema på halvtid och har tagit på mig några extraturer också. Det går rätt bra även om jag gör misstag ibland - skulle hem till en tant häromdagen och tittade i telefonen (där får vi alla våra tider och instruktioner) vilken adress det var, hade fått huset ungefärligt utpekat för mig men ville vara på säkra sidan. Xxx-vägen 38. Jaha... och nu när jag trodde jag var på ungefär rätt plats, så var jag bredvid nummer 10. 38 är ju lååååångt bort... men jag började knalla. När jag tyckte det började verka märkligt ringde jag en kolleda och frågade, då hade jag gått totalt åt skogen för långt. Hon förklarade vilket hus det var, jag rusade tillbaka, kom såklart försent men det var väl inte hela världen - tanten bodde i 3B. Inte 38. Och jag såg inte det ens med glasögon på mig...?

Nåväl, tanten ifråga skulle gå till en uteservering och äta lunch med en väninna. Var dock ganska yr och ville ha sin käpp - hittade ingen. Jag frågade då om hon hade någon rollator och hon sa ja. Det stod 2 nere i trapphuset. Hon sa att båda var hennes och valde då den med störst hjul, och eftersom hon var så yr ville jag inte lämna henne ensam i trafiken utan följde henne till serveringen fast det var min egen lunch. Hon satte sig, väntade på väninnan och jag gick.
Då ringde kollegorna och undrade vart jag tagit vägen; men jag kunde inte ens svara i telefon så det gick nog 10 signaler. Försökte trycka på "svara" på displayen, hände ingenting alls... rota fram glasögon, försöka igen, så såg jag en lurknapp NEDANFÖR displayen och tryckte på och då funkade det.
När jag kom fram till de andra som åt lunch så berättade jag hur tanten mådde och hur jag gjort, att hon tog rollatorn för säkerhets skull - då började de titta på varann och så utbrast en: Men hon har väl ingen rollator?!
Då hade vi tagit nån annans rollator, fast tanten trodde det var hennes... hon är tydligen rätt dement men jag trodde ju såklart på vad hon sa.
Haha, kollegorna börjar nog tycka jag är lite konstig ;)

Idag ska jag också jobba fast inte likadant, jag ska följa med en vårdtagare i sjukbil till Falu lasarett. Normalt sett skulle en ledsagare följt med men har semester, och då blev jag ombedd att följa med. Det går säkert bra det med.

Men först ska jag följa med Lisa till Arbetsförmedlingen.

Tröttare än jag borde

Sitter här vid halv 6 på måndagsmorgonen och ska göra mig i ordning för att åka till Leksand och fortsätta med introduktionen. Börjar 7 idag, då slutar jag 14 eller 14.30. Andra dagar börjar man 16 och jobbar till 21. Finns andra sluttider också, men detta är de tider jag har på mitt schema iaf.

Jag var med i fredags, man ska tydligen ha 5 dagars introduktion - och det behövs! Jestanes så mycket man ska lära sig... de har sina scheman i mobiltelefoner och man ska markera där när man kommer fram och när man åker ifrån varje vårdtagare. Det är pekskärmar och man ser inte ett dugg... har bara tittat ännu hur det ser ut men jag måste träna upp hur man gör också innan jag börjar gå själv. Sen är det hur man ska hitta rätt. Jag hittar ju inte i Leksand så det blir ju inte så lätt... de har inte mer än 2 bilar och man är 4-8 som jobbar samtidigt så det blir mycket att man släpper av och plockar upp varann, fattar inte hur det ska gå om det är jag som har bilen...
och bilarna, de är ju också ett kapitel för sig. Jag kör ju bara min egen bil så jag måste lära mig att köra dessa åbäken också och alla rutiner.

Jobbet i sig består förutom flängandet av att hjälpa folk klä på sig, ta fram frukost och mediciner, hjälpa till med städning, köra ut mat, värma och duka fram, diska, sitta och prata en stund, göra iordning kaffe, hjälpa nån att duscha - och allt är inplanerat exakt på minuten hur lång tid ett besök får ta. Blir inte lätt att ha ansvaret helt ensam precis.

Ska ha introduktion tom torsdag sen skulle jag vara ledig och börja jobba nästa tisdag på egen hand, men redan efter 2 tim intro i fredags kom första sms-et om jag kunde hoppa in redan på lördag och jag svarade JA.
Sen bestämde sig Johan för att komma upp och hälsa på i helgen, men jag jobbar bara till 14.30 så vi hinner ju ses ändå.
Och så kommer nog syrran upp ett par dagar i veckan, vi får se.

Ola har sommarlov, ligger i sängen till framåt 15, upp och klär sig, sätter sig direkt vid dator / TV-spel utan att ens dra upp persiennen, och går ifrån när middagen är klar. Då äter han och går tillbaka. Ser inte ens på TV längre och att ta sig utanför ytterdörren är inget han gör varje dag. Jag säger åt honom att det finns ett liv också som ska levas, han behöver röra sig, få luft, göra nåt annat men det fastnar inte... hur gör man?!

Lisa har ju heller inget jobb och ingen inkomst så hon går här hemma och drönar hon med. Har inte ens packat upp allt sen hon var i Sth, och kläder och annat ligger i högar över hela golvet. Lägger in ren och vikt tvätt på hennes säng - bara för att hitta den nerskuffad i röran med allt annat nästa gång jag tittar in.
Hon har börjat fundera på att åka utomlands och plugga nåt i vinter men om det blir nåt av eller inte, det får visa sig. Planerna ändras rätt ofta just nu.