Vilse i skogen

Lika bra jag skriver separata inlägg, annars blir det så långt att ingen orkar läsa ;)

I förrgår ropade grannen på mig, och visade att hon hittar 2 fulla hinkar med stora fina kantareller. Jag kunde ju bara gratulera och tala om vad jag själv hittat förra helgen... då gick hon hem och hämtade 3-4 liter och gav mig! Sen åkte jag ut i skogen för att se om "mina" gulingar växt till sig. Hittade lite grann men inte i närheten vad hennes skörd. Fattar inte hur hon gör?! Till vänster är det jag hittade på en dryg timme i skogen, till höger det grannen gav mig. Och då var det ungefär 1/6 - 1/7 av hennes skörd?!

Så igår ville jag ut till en annan skog där jag kunnat hitta lite ibland, fast mest trattisar och rödgul trumpet. Fick Lisa med mig medan Ola var hemma hos sin kompis Martin.
OK vi hittade liiite. Sen åkte vi iväg till en annan skog där jag och Inger hittade en del förra året. Mellan riksvägen och en grusväg, rätt stort och välfrekventerat skogsområde med stigar åt alla håll i en enda röra. Vi gick runt, lite hit och lite dit, svängde vänster och höger och tillbaka och hela tiden hörde vi bilarna från riksvägen. Efter ett långt tag utan tillstymmelse till svamp, började vi gå tillbaka mot bilen - trodde vi... men bilarna hördes mer och mer avlägset och vi kände definitivt inte igen oss. Lisa försökte med den GPS som finns i min mobil men det fanns ju ingen internettäckning därute i skogen så det var bara att chansa och fortsätta gå....
till slut kom vi fram till ett stort sandtag och tänkte att därifrån måste det ju i alla fall gå en väg! Så vi letade reda på den vägen och sen var det bara att försöka räkna ut åt vilket håll vi skulle gå.... saken var bara den att vägen tycktes mycket större och bredare än den grusväg vi kört på tidigare. Vid santaget hittade Lisa f ö en kantarell, äntligen....

och vi fortsatte att gå, fortsatte försöka få fram Maps på telefon, fortsatte söka GPS... och till slut hittade vi en punkt där det fanns internet men då fick man ju bara veta att den platsen inte stöddes av GPS så det gick inte att ta reda på var vi var i alla fall?! Men hallå, är det inte det man har GPS till, då ska det väl funka, 5 km utanför en så stor stad som Borlänge?!

Ja efter ca 45 min såg vi nåt som blänkte till inne i skogen och det var vår blå lilla pärla. Så vi var på rätt väg i alla fall. Lite orolig blir man ju när man är vilse, men det blev bättre när vi hittade en väg i alla fall ;)

Tiden, vart tar den vägen...?!

Häromkvällen såg vi Abba-filmen Mamma Mia, som vi hade inspelad på boxen. Den är bra, rolig - men den scenen när mamman hjälper flickan att göra sig i ordning för bröllopet, den får mig att gråta. Sången där, "Slipping through my fingers", är så känslosam... handlar om att tiden flyr, flickan växer och får ett eget liv, mamman hinner inte med och har svårt att släppa taget. Hon grämer sig över allt hon tänkt och velat och som aldrig blev av.
Precis så känner jag. Har suttit här en bra stund nu med den scenen och sången i huvudet och tårarna trillar.

Min lillstumpa är ju på väg ut i livet nu... efter att ha fått beskedet från Karlstad att hon inte blev antagen, började hon leta jobb. Och rätt snart ratade hon Djurås, Borlänge och för den delen hela Dalarna, och började söka sig mot Stockholm. OK tänkte jag, det är ju inte lätt att få jobb där heller, visst finns det många men det är också många som slåss om dem. För att inte tala om bostad!
Men i fredags kväll tog hon sig för att anmäla sig på en AuPair-sida på nätet, och letade efter lämpliga familjer att kontakta. Hittade en, i Bromma, 2 barn på 1 och 3 år. Slängde väl iväg en intresseanmälan och 5 min efter fick hon epost - då hade familjen hittat henne också och kontaktade henne för de ansåg hon var intressant. Så Lisa mailade tillbaka, dagen efter fick hon svar och sen ringde de också under lördagen. Lisa hade skrivit att hon gärna ville till Sth och få tillfälle att dansa mycket på fritiden, och jag tror det visar att hon inte är nån slarva som festar och håller på utan att hon har ett genuint intresse som får ta hur mycket tid som helst.
Nåja, hur som helst så vill de att hon kommer ner nu i helgen och träffar dem så får vi väl se hur kemin stämmer, och de vill ha någon så fort som möjligt.... så om allt klaffar dröjer det nog bara ett par veckor tills hon flyttar. Visst är hon väl flygfärdig och jag har inga tvivel om att hon klarar sig, men ändå...

Det är så mycket jag velat ge henne och göra med henne och som stupat på tids- och pengabrist. Hoppas dock att hon vet att jag gör och gjort allt jag kunnat. Det känns så mycket mer nu än med pojkarna; de bodde ju hos sin pappa båda två från de var 12 år... ok, det kändes, det ska jag inte förneka. Men då var det ändå att de kom hem hit på helgerna ibland och jag visste att de hade en pappa som i alla fall någorlunda tog hand om dem. Själva flytten till eget boende, vad gäller dem, har jag ju liksom aldrig berörts av på samma sätt. Och sen vet jag inte om det kanske är lite extra starka band mellan mor och dotter.

Hur som helst, inte nog med att jag känner mig otillräcklig och att jag borde kunnat göra så mycket mer; så är jag livrädd att det ska bli som med Emil; att vi tappar kontakten. Det känns som han valt bort mig ur sitt liv och om Lisa skulle göra detsamma gick mitt hjärta totalt i kras.

Jag vet att jag inte borde hänga upp hela mitt liv på barnen, och på jobbet, utan "skaffa mig ett liv". Men vaddå... de är ju det bästa och det enda jag har. Utan dem är det bara tomt och tråkigt. Vad ska man göra då?! Ut på dans, kurser, resa.... och exakt hur kul är det att göra ensam?! Vill inte ut på nätet och jaga sällskap heller, känns desperat och dessutom - jag har en önskelista vad gäller karlar, men vad har jag själv att erbjuda?!

Ja ja det är väl bara att acceptera att tiden går, och se hur det blir till helgen. Får hon platsen så vill de ha nån som stannar 1-2 år, man får ju bo i deras gästrum i villan och rätt mycket frihet, så hon hinner ju dansa. Problemet är bara att hon får ju ingen lön utan fickpengar och det är inte mycket. Och det ska räcka till mobilräkning, SL-kort, dansavgifter, kläder, nöjen. Bara terminskort på dansstudion går på över 5000 kr, pengar som hon inte har - inte jag heller. Hon får i alla fall behålla sitt rum här hemma orört tills hon känt sig för, ska alltid vara välkommen hem.

Såg just att det är 5 totalt sökande till jobbet, det var 3 i fredags.... hoppas de tar intryck av att hon kan börja i princip NU och att hon har erfarenhet av barn iom att hon varit med här i min verksamhet i 3 år.

Ibland blir det inte som man räknar med

I torsdags fick Lisa besked från Karlstad. Hon kom inte in.... står som 7:e reserv till 20 platser. Inte SÅ sannolikt att 7 st hoppar av så hon kan börja där ändå. Hon var ju så säker på att få plugga dans till hösten, "blir det inte Falun så blir det ju Karlstad" men sen startar de inte i Falun pga för få sökande, och så blev hon inte antagen i Karlstad. Hon kom dock in på kockutbildningen i Grythyttan, 3 år, men det har hon redan tackat nej till. Vill egentligen inte jobba med mat, visst det kan vara kul att lära sig laga fin mat men inte så hon slösar 3 år i både tid och studielån när det inte är mer än en kul grej.
Så... nu måste hon ju söka jobb, då. Började leta här men rätt snart insåg hon att hon hellre vill flytta till Stockholm så nu letar hon jobb där. Dels som barnflicka, då kan hon bo hos en familj, dels andra jobb - men då måste hon hitta bostad och det är ju inte det lättaste!

Och i och med att hon tänker i de banorna så börjar ju jag också fundera, ska jag också flytta ner, eller....? Ola vill ju han med, jag är lite kluven. Är ju därifrån och vet hur underbart Sth kan vara men vet samtidigt att ett sånt boende som jag har här, det är ju omöjligt där. Det skulle isf bli en lägenhet en bra bit utanför stan om jag skulle ha råd. Dagmamma kan man nog alltid bli, det behövs lite här och där men det gäller att ha ett boende också som fungerar. Hur som helst blir det inget nu, jag har ju fast jobb ett tag framöver och dessutom måste Ola gå ut 9:an här. Det skulle bli lättare att flytta inför gymnasiet, men vi får se vad som händer och fötter. Vill gärna stanna här också men samtidigt har jag ju släkten i Sth och längtar tillbaka då och då....

Har nu haft halva semestern och börjat göra lite nytta. Rensar och röjer. Många sopsäckar blir det.... enorma mängder kläder som är urvuxna. Att sälja på tradera är inte värt pengarna, det är ju rätt mycket jobb med det också. Längtar efter barnen. När en pojk och hans mamma var hit för några dagar sen och bjöd in oss på kalas, var det jättekul att se honom igen. Och när de åkt undrade Lisa när de skulle komma tillbaka, Ola sa: ja, kommer de inte snart?!
Idag var vi dit på kalaset och hans kusin, också ett av mina dagbarn, var också där. Härligt att få "tanka" lite, när det dröjer 2 veckor till tills de är tillbaka.

Och jag har varit ute och letat kantareller. Det fanns otroligt många men ack så små. Tyvärr är det en skog där fler än jag går så jag plockade en del fast de var små, lät resten stå. Men jag misstänker att de är borta nästa gång... önskar jag kunnat stänga skogen tills jag kommer tillbaka om ett par veckor ;)

Tiden går och jag får inget gjort

Nu har redan första semesterveckan gått och vad har jag betat av från Att-göra-listan?! - Inte ett dugg. Sköter det löpande precis som vanligt men alla projekt har fortsatt att vila. Det är ju så skönt att ta det lugnt och det behöver man ju också.

Lisa är kvar hos sin Johan, vet inte om hon kommer hem idag eller imorgon. Hon tar dagen som den kommer och räknar med att allt ska lösa sig. I slutet av nästa vecka får hon besked om hon kommer in i Karlstad, gör hon det så måste vi försöka hitta nåt boende åt henne och åka dit och titta. Men hur hon ska klara att betala nåt boende fattar då inte jag alls, hon har ju ingen inkomst alls innan hon får studielån i så fall och det kan hon inte ens söka innan hon vet om hon kommer in.
Blir det inte Karlstad så vill hon skaffa egen lägenhet i Borlänge, för "om man ändå måste betala för att bo hemma så kan man ju lika gärna ha egen bostad". Jo visst. Men för att klara det måste man ha en inkomst. Och då måste man ha ett jobb. Och det är ju inte bara mat, kläder och sånt som kostar - tänk på allt man tar för givet att det bara finns hemma jämt; husgeråd, plåster, nagelsax, pennor, alla basmatvaror.... för min del får hon göra som hon vill men jag har ju inte råd att hjälpa till med kostnader för hennes flytt och boende i så fall. Hon får gärna bo kvar hemma men jag förstår att man vill ha eget också.

De engelsmän som Ola och de andra från skolan har haft här en vecka nu, de har åkt. Igår var de i Stockholm och när de skulle vidare till Skavsta för att flyga hem så gick svenskarna på Gröna Lund. Det var visst lyckat men de kom hem sent - åkte 23 från Grönan och så stannade de i Hedemora och åt på McD, så bussen kom inte förrän 3 inatt. Han sover ännu, icke oväntat, fast klockan är 12. Johan var på Skansen med en kompis och så gick de till Grönan och hittade Ola som blev jätteöverraskad. Det var kul ;) De åkte lite berg- och dalbanor tillsammans också.

Idag är det återigen soligt och fint och jag sitter här och funderar på vad i hela friden jag ska göra för nytta, börjar bli lite stressad nu... garaget? Vinden? Städa garderober och skåp och kökslådor?? Nej, jag vill ju vara UTE när det är fint... vad har jag då att välja på.... rensa ogräs mellan plattorna på framsidan, behövs men så trist och det kryllar av myror. Skrapa färg och slipa altanräcket? Jovisst men jag har ju inga pengar till ny färg i år heller, då kan det lika gärna vara som det är.

Jaja nåt blir det iaf, man behöver ju inte sitta sysslolös.

Varmt och kallt

Det är varmt ute, imorse gick jag en snabb promenad på 7,3 km och höll på att rinna bort. Sen klippte jag gräset och blev lika varm igen, och sen har jag räfsat... satte på mig stegräknaren idag och den lär nog visa en hel del. Jag har gett mig DEN på att få bort några kilon nu.

Ola är upptagen denna vecka, engelsmännen är här och just idag har de varit till Falu gruva, hoppbackarna, shopping och lunch i Kupolen och nu är de och spelar nåt Laserdome, vet inte riktigt vad det är.

Lisa är hos sin Johan igen... jag hjälpte henne färga håret förut så nu är mina händer knallröda. Vill inte använda plasthandskarna, de tar bort fingertoppskänslan.

Det som är kallt, det är kallduschen när jag ser saldot på mitt konto. Det bara springer iväg pengar. Och jag har inte ens fått räkningen för advokatarvodet ännu och har lånat från Olas bankkonto... hur ska jag klara oss på 600 kr fram till den 20, då får jag barnbidrag med avdrag för återbetalning av bostadsbidrag, så jag får 700. Och så är det semester och alla är lediga och kanske skulle vilja göra nåt. Nej det där med ekonomi är inte min starka sida.

Jag har mest slöat bort första semesterveckan, bara småplockat lite men jag har ju så mycket som behöver göras. Samtidigt vill man ju ta tillfället att ta det lugnt, det är kluvet det där.

Nu väntar vi besked från Karlstad om Lisa kommer in på högskolan där, i så fall flyttar hon ju dit snart =( Kommer hon inte in där så måste hon skaffa ett jobb här hemma och det är ju inte så lätt precis. Falun som hon helst ville till, de la ju ner utbildningen för att det var för få sökande.

Semester!

Oj. Nu var det länge sen igen...
Jag har semester nu, hela juli ledig. Ledig fredag, då blir det så. Tomma dagar framöver, rätt skönt faktiskt. Finns mycket att göra hemma - rensa garage, vind, skåp och garderober, måla altanräcket mm mm men till en början unnar jag mig att lata mig ;)

Det har inte blivit mycket till motion på sistone och det syns på kroppen som bara sväller. Får ju ont i fötter, knän och höfter när jag går och cykeln är helt slut, så... det blir att man tar bilen t o m till affären om det är nåt som behövs... letar ny cykel, tänkte unna mig det faktiskt, har ju ett kontokort med en skärv kvar på. Man måste investera i hälsan! Men då finns det ingen sån som jag haft och varit så nöjd med. Jag vill ha en med grova däck, som en mountainbike, för jag vill kunna cykla på asfalt, grusvägar och skogsstigar. Det ska vara stänkskärmar på och pakethållare, jag vill montera en cykelkort. Det får inte vara herr-ram, för det kommer jag inte över med mina onda höfter.... ok, det finns bl a på Biltema, precis som jag vill ha. I 26". Men då är ramen så låg att den passar en 10-åring.... skulle se larvigt ut om jag fick ha både styre och sadel 2-3 dm över ramen. Oproportionerligt. Ska man ha en större, med högre ram, blir det herrmodeller. Större hjul och dam, ja då hamnar man i tantmodeller avsedda för asfalt med smala däck.... blir så suuuuuuur. När jag äntligen bestämt mig.

Måste ju röra på mig och jag VET att jag kommer att cykla mycket bara jag har en cykel som funkar...

Det är mulet idag men rätt varmt och inget regn. Lisa sover hos sin Johan och Ola sover än här bredvid. Jag tänkte städa upp i köket så det blir trivsamt där, eftersom jag inte kan använda diskmaskinen så har jag disk stående överallt - både ren och smutsig...