Lika bra jag skriver separata inlägg, annars blir det så långt att ingen orkar läsa ;)
I förrgår ropade grannen på mig, och visade att hon hittar 2 fulla hinkar med stora fina kantareller. Jag kunde ju bara gratulera och tala om vad jag själv hittat förra helgen... då gick hon hem och hämtade 3-4 liter och gav mig! Sen åkte jag ut i skogen för att se om "mina" gulingar växt till sig. Hittade lite grann men inte i närheten vad hennes skörd. Fattar inte hur hon gör?! Till vänster är det jag hittade på en dryg timme i skogen, till höger det grannen gav mig. Och då var det ungefär 1/6 - 1/7 av hennes skörd?!
Så igår ville jag ut till en annan skog där jag kunnat hitta lite ibland, fast mest trattisar och rödgul trumpet. Fick Lisa med mig medan Ola var hemma hos sin kompis Martin.
OK vi hittade liiite. Sen åkte vi iväg till en annan skog där jag och Inger hittade en del förra året. Mellan riksvägen och en grusväg, rätt stort och välfrekventerat skogsområde med stigar åt alla håll i en enda röra. Vi gick runt, lite hit och lite dit, svängde vänster och höger och tillbaka och hela tiden hörde vi bilarna från riksvägen. Efter ett långt tag utan tillstymmelse till svamp, började vi gå tillbaka mot bilen - trodde vi... men bilarna hördes mer och mer avlägset och vi kände definitivt inte igen oss. Lisa försökte med den GPS som finns i min mobil men det fanns ju ingen internettäckning därute i skogen så det var bara att chansa och fortsätta gå....
till slut kom vi fram till ett stort sandtag och tänkte att därifrån måste det ju i alla fall gå en väg! Så vi letade reda på den vägen och sen var det bara att försöka räkna ut åt vilket håll vi skulle gå.... saken var bara den att vägen tycktes mycket större och bredare än den grusväg vi kört på tidigare. Vid santaget hittade Lisa f ö en kantarell, äntligen....
och vi fortsatte att gå, fortsatte försöka få fram Maps på telefon, fortsatte söka GPS... och till slut hittade vi en punkt där det fanns internet men då fick man ju bara veta att den platsen inte stöddes av GPS så det gick inte att ta reda på var vi var i alla fall?! Men hallå, är det inte det man har GPS till, då ska det väl funka, 5 km utanför en så stor stad som Borlänge?!
Ja efter ca 45 min såg vi nåt som blänkte till inne i skogen och det var vår blå lilla pärla. Så vi var på rätt väg i alla fall. Lite orolig blir man ju när man är vilse, men det blev bättre när vi hittade en väg i alla fall ;)
Åh, jag skulle blivit helknäckt om jag gått vilse :) Lokalsinne är något jag inte har nå alls. Skulle aldrig våga mig ut i skogen som du gör....
SvaraRaderaBarbro, jag känner med dig o förstår precis hur du känner det nu, jag menar när ens barn är flygfärdiga o bär iväg....
Det är jätte jobbigt o känns som slut på en era o början på en ny.... Hur mycket får man vara med sen?? Ja det vet man ju inte nått av....
Jag är också helt övertygad att Lisa kommer att fixa allt bra o du får vara stolt över henne :)
Kramar i massor från mig till dig....