En timme till skänks

Ja här var jag uppe med tuppen 20 över 5, har gjort mig klar, fått i mig morgonkaffet och väntade på första lill-skruttan - och strax efter att hon skulle ha kommit fick jag sms att hon är sjuk och inte kommer idag. Kunde inte mamman talat om det igår kväll, så hade jag fått sova en timme till?! OK ibland blir man väldigt hastigt sjuk men om en 3-åring mår jättedåligt, är förkyld och har feber så har det så gott som alltid funnits tecken på detta 12 timmar tidigare.... suck.
Nåja, nu fick jag ju en timme extra att stöka omkring ifred på morgonen istället.... och blogga lite ;)

Ska väl dra upp Ola ur sängen strax, skolan börjar idag och för hans del är det nu nian som gäller. Försöker intala honom att anstränga sig för att få bra betyg - han har förutsättningarna men inte lusten - om han ska komma in på det gymnasieprogram han vill om ett år. Han är inte pigg på skolan inte.... men jag tycker det blir skönt att få in lite rutiner igen.

Vi hade Lisa hemma i helgen. Hon var så glad att hon fick möjlighet att åka ett par timmar tidigare från Sth än hon tänkt, men av de 2 timmarna återstod bara 20 min när hon väl kom. Det var så mycket strul med tåget... försenat en timme redan från start och så stanna och vänta in tågmöte 3 gånger. Pojkvännen mötte henne i Borlänge och hon åkte hem till honom först, så kom de båda hit på lördagen.

Hon verkar trivas bra men efter ett par veckor har hon ju hunnit samla på sig en hel del funderingar och frågor, det kan vara svårt att vara som vanligt när man bor i en annan familj och inte riktigt vågar ta för sig som hemma hos mig. Och när det uppstår situationer med barnen som hon inte vet hur hon ska hantera... har talat om för henne att hon måste fråga familjen hur de vill att hon ska göra, och tala om hur hon vill ha det och fråga om allt hon är osäker på - de tycker så mycket om henne och vill ju hon ska trivas så hon stannar hos dem, och hon är rädd att hon ska göra fel så de inte tycker om henne.... det enda som funkar är ju en rak kommunikation. Hoppas de får ett bra "snack" om allt så alla frågetecken rätas ut snabbt.

På lördagseftermiddagen tog jag med Lisa och hennes Johan på bröllop! Ola ville inte. Det var föräldrarna till ett av mina dagbarn som gifte sig i kyrkan. Jag var ju inte inbjuden som gäst, men brudgummens syster sa att "du kan ju komma till kyrkan och titta om du vill, det är ju öppet för alla så det är bara att komma". Hade väl aldrig kommit på tanken om hon inte sagt det, men nu ville jag gärna.... hon hade berättat lite om programmet. Det är ju en musikalisk släkt så deras pappa och farbror spelade mycket; systern sjöng jättefint för dem, både solo "What are words" och så tillsammans med andra "For once in my life". Dessutom sjöng brudgummen för sin fru, den sång som Björn Skifs och Agnes sjöng vid kronprinsess-bröllopet ifjol.
Det var ett väldigt vackert bröllop, bruden hade beställt klänning från USA och haft med den till Thailand i våras för omsömnad. När brudparet kom ut från kyrkan stod alla gäster där och blåste såpbubblor, det blev verkligen effektfullt! Det hade regnat hela dagen men lagom till de kom ut på kyrktrappen slutade det regna.

Och mina dagbarn, kusinerna, de lallade runt i kyrkan under hela vigselakten.... när de tågade ut fick lilltösen syn på Lisa och tvärstannade mitt i altargången och bara stod och stirrade på henne med ett leende över hela ansiktet. De har ju inte träffats på ett par veckor nu.

Sen åkte Lisa "hem" till Nockeby igen och jag och Ola åkte och handlade mat; när vi kom hem stod en skål med 5 l svarta vinbär på trappen.... då hade en annan förälder plockat av från sina buskar och varit hit. Hon hade sagt att om hon inte kunde ta hand om alla bär själv fick jag gärna komma och plocka det som blev kvar på buskarna, men nu var allt plockat och klart och paketerat!

Nej men nu får jag nog ta och gå och försöka få upp Ola så han inte kommer för sent första dagen....