I lördags åkte vi ner till Stockholm, jag, Lisa, Ola och så Lisas Johan. Huvudpunkten var att Lisa skulle träffa familjen där hon ville bli barnflicka. Vi åkte vid halv 8 på morgonen, och kom väl fram kring 11... tog lite tid att hitta; Nockeby är rörigt!! Visst med GPS i telefon fungerar det ju men när Ola inte vill läsa för han mår illa, Lisa inte fattar och inte försöker och en Johan som inte heller verkar intresserad, fick jag ju stanna i varenda gatukorsning för att kolla GPSen själv. Har ju ingen pratande i bilen utan bara i mobilen.... nåja, till slut hittade vi fram.
Nockeby är en gammal villastad, stora villor, små tomter, tätt. Och kuperat. Jättemysigt tycker jag. Smala vägar på kors och tvärs.....
Familjen består av mamma, pappa och 2 barn, 1 och 3 år gamla. Lilltösen gick direkt fram och satte sig i Lisas knä.Otroligt mysig familj som under vårt besök gång på gång framhöll att det inte var fråga om nåt slavgöra utan att det är barnen som är det viktiga, i övrigt kanske det skulle bli tal om att hjälpa till med nån liten tvätt, hålla ordning på leksaker, laga middag åt dem. De ska vara på dagis 9-14 fyra dagar i veckan och förutom den tid det tar att förbereda middagen till barnen och sig själv så skulle hon vara ledig då.
Det lät redan från början som om de nästan bestämt sig. Mamman sa att de skulle åka och köpa kuddar och sånt så det skulle bli mysigt i det gästrum som skulle bli hennes rum, de skulle fixa TV och möjlighet till datoranslutning. Hon sa saker som att "du får tillgång till hela huset, du kommer ju att bo här" som om allt var klart - och plötsligt var det bara frågan om när hon kunde börja! Så nu är det snärjigt här hemma med att laga hennes kläder, fixa medicinrecept, avboka tandläkare, skriva över mobilabonnemang och autogiron och allt möjligt... för redan på torsdag eller fredag ska jag köra ner henne med kläder, dator och cykel.
Ibland går det verkligen fort!! Men det är nog bara bra, då hinner man inte grubbla så mycket!
Och familjen och för övrigt hela området är så himla mysigt så jag är inte det minsta tveksam till att låna ut henne till dem =)
Det göt lite ont när ens barn blivit flygfärdiga o bär iväg....
SvaraRaderaMen så´nt är ju livet så det är ju bara att följa med :)
Ha det bra ändå Barbro, kram på dig....
Ja det hör ju till att man ska bryta sig loss och pröva sina vingar, men som jag skrev förut så känns det lite extra när hon till skillnad mot sina storebröder har bott med mig ända tills nu. Och de senaste 7 åren utan hennes pappa, så vi har fått väldigt starka band...
SvaraRaderaMen det är trots allt inte andra sidan jordklotet; 2,5 timme med tåg eller bil bara. Och hon har ju vårt nätverk därnere av släktingar, om hon behöver.
Kram på dej också <3