Väder, läkare och så lite stickning

Vi har kvar samma snö som vi haft ett bra tag nu, det blir inte mycket påfyllning - lite fjun bara att sopa bort från trappen. Det är så skönt, att inte ha så mycket snö som vi hade i fjol, då såg det ut såhär:

Nu är det några cm på gräsmattan, inga snövallar alls utan en liten hög mitt på gräset där barna åker stjärtlapp.
Det är dock rätt kallt idag, just nu närmare -19 men under dagen kring -15. Det är kallast hittills denna vinter, de två senaste har vi haft perioder med ner mot -35. Så jag klagar inte ;)

Idag fick jag komma till läkare, om att jag är tungandad och får ont i bröstet. Han kände ingen knöl på halsen så han trodde inte jag har struma, det kan bli jobbigt att andas om man har anemi, men eftersom det piper i bröstet när jag lagt mig, jag hostar av kyla och av klorlukten i badhuset, så är det troligen astma - som jag anat. De tog massa prover, han ringer tillbaka nästa vecka. Proverna var mest för att utesluta struma (som han trodde var 10% sannolikt att jag har) och anemi (5%) och stämmer det, så ska jag få prova astmamedicin ett tag och se om jag mår bättre. I så fall är det ju det jag har. Det var så det gick till när Lisa fick sin diagnos för 11-12 år sen.
Nämnde det här att det känns som maten fastnar i halsen; inte kommer ner i strupen ordentligt, och att det ibland känns som att det spänner i hela bröstkorgen - som om man svalt en för stor tugga eller bara ätit torrt utan att dricka. Blev inte så mycket sagt om det, annat än att han undrade om jag trodde det hade samband med andningen. Det glömdes liksom av.... ska passa på att ta upp det när han ringer på onsdag och fråga om det.

Sen har jag tid på hudmottagningen i Falun nästa fredag. Det ser jag fram emot... att kanske kunna få lindring mot utslagen och dessutom fråga varför jag har så dålig läkning. Har kvar sårskorpor på rumpan som var långdragna redan när jag träffade läkaren 11 nov. Och ja, det är samma sår! En del har läkt men där är istället röda fläckar i huden, men att sår inte läker på så många månader är ju märkligt. Och dessa utslag... lugnt på dagarna fram till nånstans mellan 19 och 21, då börjar de rackarna krypa fram ur skinnet för att kulminera strax innan sovdags. Kliar mig vansinnig, äter Atarax för att kunna sova och då är det ett elände att behöva vakna halv 6 kan jag lova!

Ja, så var det stickningen då... har stickat sockar och vantar, bland annat dessa

blev med i en grupp på Facebook som heter "Online stickcafé" och när man är därinne flödar verkligen inspirationen! Så idag upptäckte jag med gruppens tips en garnaffär i Borlänge... helt underbar! Så mycket fint att titta och känna på.... kände mig som ett litet barn i en godisaffär! Köpte med mig ett rött volanggarn (som jag nu stickat slut, blev en jättesöt halsduk)

ett fjäderlätt gråmelerat mohair som också ska bli en halsduk, och det allra mjukaste lenaste pälsgarn jag känt på... ska bli en katt till nya lilla dagbarnet.

Lisa var hem förra helgen, vi träffade henne med hennes Johan några timmar på söndagen... och denna helg är hon kvar i Sth. Ola har varit hemma sjuk, dunderförkyld, i 4 dagar men gick till skolan idag. Nu är han hos kompisen. - Det är inte klokt vad han växer, känns som han blir längre varje vecka. Växte om Lisa för ett bra tag sen, nu är han med råge om mig också. Tror han är 170 nu så han knappar in på sin 174 långa pappa också... tyvärr en hel del finnar men själv verkar han inte bry sig ett dugg. Och så är han i målbrottet så rösten spricker hela tiden ;)

Han åker förresten till England 20 feb, samma resa som Lisa gjorde för 4 år sen med skolan. Blir borta till den 28 så jag blir ensam på kvällar, nätter och helgen en hel vecka - hur jag nu ska klara det... sen jag flyttade hit för nästan 8 år sen har jag inte varit utan barnen mer än max 4 dagar i sträck.