Fredag och lördag var ing bra dagar. Jag mådde illa och hade ont i huvudet. Medicinska biverkningar.... så här var det.
I torsdags var jag tillbaka på hudkliniken. Läkaren tyckte i telefon häromveckan att min idé att prova glutenfri kost ett tag var ett bra förslag, så hon sa att jag skulle prova 3 månader och så skulle vi kolla av läget efter. Så nåt besök i nuläget var inte aktuellt.
Men jag funderade... det kliade så mycket och kom nya utslag, på nya ställen, så jag ringde och bokade en tid ändå. Ville hon skulle se hur det såg ut - innan, om det nu hjälpte. Och så är det alltid lättare att prata öga mot öga tycker jag.
Så nu kom jag dit, kände att hon säkert tycker jag kom i onödan men so what, läkare är ju till för patienterna eller hur?
Pratade först, hon sa att efter 3 negativa biopsier är det ingen idé att ta fler, vi får väl se hur det ser ut. Sen drog jag ner jeansen och visade rumpan - då ändrade hon uppfattning. "Jo, vi tar en fjärde omgång prover. Fler prover denna gång och lite större bitar så de har mer att ta på. Jag ger mig INTE." Åh, vilken lättnad =)
Ja hon har ju själv en dotter med Dermatitis Herpetiformis så hon om någon borde ju känna igen detta!
3 bitar på 4 mm i diameter stansades ut från skinkorna och är nu på ett labb, om 2-3 veckor är svaret klart.
Beroende på vad det visar går hon vidare.... är det positivt, kommer jag att få genomgå en gastroskopi för att se hur tarmen är påverkad och dessutom få komma till dietist. Det besöket ser jag verkligen fram emot, så jag kan få lite stöttning och mycket goda råd!
Är provet negativt, tänker läkaren ordna en "visar-rond" där jag och mina utslag ska visas upp för ett antal kollegor och så ska de tillsammans spåna om vad i hela friden det är för fel på mig. Det ser jag ju inte fram emot lika mycket, om man säger så.... stå där och visa upp baken, brösten, armar, ben, hårbotten, knän och armbågar inför en sal full med folk.
Jag fick också nya mediciner och salvor; måste nog skaffa ett nytt skåp till husapoteket för att få plats.... nu har jag 3 olika mjukgörande krämer + 2 olika till hårbotten; 2 styrkor på cortisonsalva och samma fast i kutan lösning till hårbotten; cortisontabletter; Atarax mot klådan; och när jag sa att jag blir som en zombie av Ataraxen skrev hon ut Stilnoct åt mig (fast jag fick Zolpidem, som ska vara samma sak) för att jag skulle somna gott, sova skönt och vakna utvilad.
Rädd för att inte vakna i tid om jag tog dem, dröjde det till torsdag kväll innan jag provade sömnpillret - och det är jag glad för. Somnade, sov tungt, gick upp tidigt och skickade iväg Ola till skolan. Sen la jag mig och försökte somna om men förgäves.
På förmiddagen fick jag en otäck huvudvärk som inte gav sig trots dubbla Treo. Lisa och jag åkte till stan och handlade lite, satte oss på ett utecafé och åt varsin kulglass och där började jag må rejält illa. Det illamåendet satt sen kvar till lördag eftermiddag!
Fredag kväll var jag rätt utslagen, mådde skräp, huvudvärk - illamående - darrig - allmänt olustig. Så jag gick och la mig tidigt och somnade rätt fort. Vaknade efter nån timme av att de skrattade högljutt i vardagsrummet, tog ett par timmar att somna om och då blev det mardrömmar. Först en som jag vaknade av, kallsvettig, sen en värre som jag verkligen fick hjärtklappning och skakade av, vågade knappt somna om...
Läste bipacksedeln för Zolpidem och det är ju helt klart biverkningar.
http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?DocID=89683&DocTypeID=7&NplID=20011214000469
Har även googlat och sett andra personers historier om hallucinationer och annat efter dessa piller och jag insåg snabbt att jag inte nånsin kommer att ta resterande 29 piller i kartongen!!
Sen i fredags hade jag läkartid här på vårdcentralen. Då gäller det flåset, trycket i bröstet och att det liksom strålar ut smärta från struphuvudtrakten och mot örat, bröstkorgen ut mot sidan och ner mot där revbenen går ihop. Fast inte på hjärtats sida utan den andra. Lungröntgen är gjord, strumaprov taget, UL på hjärtat, astmamediciner testade, nu ska jag göra en spirometri vad nu det är och så en skiktröntgen på lungorna för allt syns inte på en vanlig röntgen. Skönt med läkare som inte bara skakar på huvet och säger: nej då var det inte det heller, då vet jag inte. Fick dock rådet att om det krampar till så där igen och håller i sig bör jag åka till akuten. Det borde inte vara kärlkramp när det är fel sida... men ändå. Obehagligt är det. Och läkaren märkte ju att jag blev andfådd bara av att gå från väntrummet till hennes mottagningsrum..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar